Fågelmatningen började för några veckor sedan när höstens första köldknäpp och den första snön infann sig också här i södra Finland. Dagen efter det jag hade börjat matningen infann sig några bergfinkar som lät sig väl smaka. De stannade några dagar och drog sedan vidare.

Vid mitt besök på stugan för en vecka sedan var det en liten, grå fågel som fäste min uppmärksamhet. Jag lyckades få en lite suddig bild av den kvicka fågeln, men tillräckligt bra för att entydigt identifiera den som ärtsångare. Det var första gången jag såg och identifierade en ärtsångare!

En kort promenad runt Finnåviken i kvällsskymningen. Det blåser en bitande kall vind. Rätt lite fåglar hörs, det är tystare än vanligt - det verkar som om hela skrattmåskolonin skulle ha försvunnit! Vanligtvis är här en jämn ljudmatta av skrattmåsarnas skrin. Kanske har de dragit tillbaka söderut till varmare områden i väntan på våren?

Många flytt- och vandringsfåglar har anlänt och våren är i full gång. Idag sjöng många rödhakar och bofinkar i skogen kring Villa Elfvik.

I förrgår bröt vårstormen äntligen upp isen på Karlöfjärden. Nu seglar bara några solmjuka isflak omkring och vattenfåglarna har anlänt.

Söndagen hämtade med sig en synnerligen fin vårdag. Vid Drumsö södra uddar rör sig en massa människor, fågelskådare, barnfamiljer och hundägare och samlar energi ur vårsolen. Knölsvanar, gräsänder, knipor och skrakar njuter också de av vårsolen längs stränderna.

En Hökuggla har hållit till i Brunnsparken i Helsingfors hela vintern. Den var inte svår att hitta - det var bara att följa riktningen på alla stora kameraobjektiv under träden bakom Brunnshuset...

I går råkade jag gå förbi ett bestånd havtorn översållat med gula bär på det stora sjukhusets område i Helsingfors. Mitt i bland bären satt en Björktrast. Jag tror inte det var många av dem som vandrade förbi som märkte hur fint fågelns och bärens färger passade ihop. Idag hade jag kameran med och till min glädje fanns där flere björktrastar som lät sig fotograferas, uppburrade i vinterkylan.

BioFoto Finland anordnade i år sin höstträff i Seitseminens nationalpark i Ylöjärvi i månadsskiftet september/oktober. I södra delen av nationalparken finns ett urskogsområde - orörd, ursprunglig skog så som skogen ser ut när den är som allra vackrast! Gles och öppen, med gamla tallar, granar och aspar, marken täckt av mjuk, böljande mossa som täcker kullfallna, multnande trädstammar. Rikligt med bär och svamp och en stillsam, trolsk stämning.De äldsta tallarna här är över 400 år gamla!

Under sommaren har jag haft turen att få se och lära mig känna igen våra tre vanligaste piplärkor. Två av dem råkade jag på i Nykarlebytrakten och den tredje på Morgonland utanför Hangö.

En duvhök tog en ringduva någonstans i närheten och satte sig på husbolagets biltak. Den var så upptagen av sin måltid att den inte brydde sig om att man kom alldeles nära.

En brokhoppspindel (Evarcha falcata) sitter på vårt vardagsrumsfönster och väntar på lämpligt byte. Den här spindeln är bara 4-7 mm lång men den har synnerligen skarpa ögon.